Årsmöte II
Förra veckan hade vi årsmöte vilket blev en lyckad historia och vi fattade en del beslut om hur vi ska sköta föreningen det här året. Bl.a. beslutade vi att testa att benhårt försöka bestämma klart vilket tema det blir två veckor i förväg för att en vecka i förväg slutligen spika själva filmerna. På så sätt får alla en chans att söka rätt på just de filmer de vill ha och förslå dem på mötet då filmerna ska bestämmas och samtidigt gör det att vi snabbare kan skicka ut nästa veckas mail då filmerna bestäms på mötet. För att vidare snabba upp mailutskicket har vi valt att vi ska sluta med att skriva ner filmhandlingen i mailet utan låter istället läsarna själv kolla upp det. Det kommer även få effekten av att vi slutar skriva på hemsidan om filmer vi ska se utan istället ger vi filmerna mer utrymme efter vi sett dem och kan då skriva smårecensioner av vad vi sett på senaste mötet. För att starta detta så smidigt som möjligt valde vi därför ett tema till nästa möte där vi redan har filmerna klara och det blir ett andra Rambotema.
Efter årsmötet blev det inte att se någon film men istället kollade vi igenom över en och en halv timme b-films trailers. Väldigt underhållande och förutom filmen The Lost Empire som vi haft på tapeten att se förut så utmärkte sig några till.
Deadtime Stories (1986)
Sakura Killers (1987)
Årsmöte
Sniglar visade sig inte alls varken vara så långsamma och sega som man kan tro och det samma gäller förra veckans filmer. Vi startade kvällen med The Monster That Challenged the World, en film som visade sig ha klara drag eller scener av allt från Fredagen den 13e, Hajen, Alien till The Shining och detta långt före någon av de filmerna gjordes. Medvetet eller ej eller om det bara var vi som drog för snabba växlar så var det ändå en riktigt trevlig 50-tals monsterfilm som visade att redan här hade de stygga frigjorda flickorna svårt att klara sig till eftertexterna. Slutligen så måste vi nominera Milton Parsons i rollen som den museumansvarige Lewis Clark Dobbs till årets bästa biroll och vi håller tummarna att han slutligen fick sitt dokumentrum.
Film nummer två blev Slugs, muerte viscosa och här fick man se att storleken inte har nån betydelse för även om sniglarna här var betydligt mindre så var de minst lika dödliga. Filmen innehöll en väldigt charmig 80tals stämning och bland den sämsta skådespelar ensemblen vi sett, The Beast That Killed Women inräknat. Ändå så höll resten produktionen okej klass och gore-effekterna var överraskade bra, bl.a. fick vi se en av de mest omotiverade handstympningarna hittills.
Nu på onsdag däremot så kommer vi inte ha ett helt vanligt tema-möte utan istället är det dags för vårat årsmöte. Dyk upp alla som kan och för att vi inte ska vara helt utan saker att se på kommer det tas med med massor och åter massor av underbara b-filmstrailers som vi kan titta på efter mötet och kanske vi till och med kan hitta inspiration i till framtida b-filmer och teman. Skulle vi bli less det så kommer det även att tas med en film vars svenska titel passar en kväll som detta.
Così dolce… così perversa/ So Sweet… So Perverse/ Möte i skräckens hus (1969)
Umberto Lenzi gör här en gialloversion av den klassiska franska film-noir/skräckfilmen Les diaboliques. Handlingen kretsar kring ett olyckligt gift par som dras djupare och djupare ner i en värld av lögner och mord.
92 min
Sniglar
Vi började Casablanca-temat med filmen Our Man in Casablanca som kändes lite som en äldre James Bond film med en skurk med stålhand istället för ståltänder. Overdrawn at the Memory Bank å andra sidan påminde om inte mycket annat, den ena idiotin dök upp efter den andra och tillslut var det ändå svårt att inte charmas.
I våran resa mellan alla mördardjur har vi äntligen kommit fram till den fruktansvärda snigeln. Vi kommer ha minst tre filmer att välja mellan och två av dem ska ses.
The Monster That Challenged the World (1957)
Efter en jordbävning så drabbas Kalifornien av jättelika förhistoriska molluskmonster. Ska den amerikanska armen kunna rädda landet åter en gång.
83 min
Slugs, muerte viscosa/Krypande hot (1988)
En rad oförklarliga och våldsamma mord inträffar. Inte förrän en snigelexpert lägger fram hypotesen att samhället har råkat ut för en mördarsnigel kan man se en ljusning igen.
91 min
Night of the Creeps (1986)
På slutet av 50-talet kraschar en utomjordisk kapsel i en lugn amerikansk småstad. Kapseln innehåller nått som infekterar en collegestuden som genast fryses ner men tyvärr råkar man tina upp kroppen igen på 80-talet och snart vadar man fram bland mördarsniglar som zombiefierar såväl döda som levande.
90 min
Play it again, Sam
Förra veckans filmer påminde helt klart om Karate Kid, ungdom i ny miljö som hamnar i bråk (över en tjej) men lär känna en äldre asiatisk man som tillslut lär upp ynglingen till en kampsportsmästare så han kan ge igen. Vad som är bättre, originalet eller de italienska motsvarigheterna är nog en smaksak men nått de italienska har gemensamt är att de tyckt det varit helt onödigt med en längre period då pojken ska lära sig karate, det går att bli en mästare mycket snabbare än det. Varför inte bara träna över dagen så kan man nog det mesta sedan.
Karate Rock följde handlingen i första Karate Kid ganska väl men här var killen från börjat lite hårdare och redan något av en ungdomsgangster. Filmen hade även ett rafflande 80-taligt synth-soundtrack och härliga birollskaraktärer som Chocolate Jim och den ständigt glassätande knubbisen. Karate Warrior hade mer av Karate Kid II i sig och här var man tillbaka med att ha en tanig mes i huvudrollen som med hjälp av lite munkmagi lär sig klubba oxar utan att röra dem. Vi fick vidare en snabbkurs i hur man ”trashar” en lägenhet utan att skapa för mycket röra, utan det ser däremot nästan mer städat ut efteråt.
För övrigt var detta en av ytterst få temakvällar då vi varken blivit bjudna på en enda scen med nått naket eller fått uppleva ett enda mord vilket naturligtvis det krävdes ändring på av några medlemmar.
Nu i år så är det 70års jubileum för filmen Casablanca och vi i Paracinema hade tänkt fira det hela med ett helt eget Casablanca-tema. Ena filmen handlar om en man som åker till staden Casablanca medan andra filmen handlar om en man som åker till filmen Casablanca. Dyk upp denna vecka och var med och bestäm vad som är bättre.
Il nostro agente a Casablanca/Vår man i Marocko – Med uppdrag att döda (1966)
Även känd som Our Man in Casablanca i USA. Spansk/italiensk ”Eurospy” film om en amerikansk agent som skickas till Casablanca för att hitta några hemliga papper men väl där får han istället tampas med en man som har fått sin ena hand utbytt till en stålhand och tack vare det kan alstra nog stora mängder elektricitet för att döda de flesta hemliga agenter. Förutom det utlovas det flertalet magdansöser och stilenliga män i det ultimata hattmodet fez.
85 min
Overdrawn at the Memory Bank (1985)
Raul Julia spelar här programmeraren Aram Fingal. Vi befinner oss i en nära framtid där Aram hamnar i trubbel efter att bla sett gamla hollywoodfilmer på arbetstid. Som straff så bestämmer det storbolag han jobbar för att han ska rehabiliteras genom att hans medvetande ska länkas till en babian men nått går fel och Aram befinner sig snart istället i filmen Casablanca.
83 min
Wax on… wax off
Två väldigt olika filmer till både handling och uppbyggnad såg vi på vårt Ralph Bakshi-tema men ändå fanns det i stilen en hel del knutpunkter mellan dem. Kvällen börjades med Coonskin som delade oss åsiktsmässigt. Visserligen tyckte alla att filmen verkade ha en övernaturlig förmåga att få klockan att gå långsamt men om det var för att det hände så mycket i filmen eller om det var för att den var plågsamt dålig var vi inte helt överens om. Vad vi fick var i alla fall en blaxplotation historia men den hårdaste kanin vi någonsin sett. Vi följde sedan upp med Wizards som på ett sätt var en enklare film, rakare historia, mer normal tecknad stil och en sagovärld istället för Harlem. Det var visserligen en helt okej film men det kändes ändå som att Bakshi hade kunnat ta ut svängarna lite mer och vågat göra filmen ännu mer utspårad.
Denna vecka kommer vi istället att träna upp våra transparkar för nu kör vi med Karate Kid-tema. Samtidigt är det lite av Fabrizio De Angelis tema då denna italienare har gjort båda av de filmerna som vi mest troligt kommer att se. Denna regissör/producent har förutom sin besatthet av Karate Kid även gjort Thunder, en av de filmer vi såg på vårat Rambotema. Utöver det har han producerat en mängd kända italienska genrefilmer, bla många av Lucio Fulcis populäraste alster. Dyk upp nu på onsdag och se mästerverk som:
Il ragazzo delle mani d’acciaio/Karate Rock (1990)
Vi får följa tonåringen Kevin Foster som efter att hamnat i bråk skickas av sin far att bo hos faderns gamla vän den åldrade asiaten Billy för att få en ny start på tillvaron och även då förhoppningsvis kunna hålla sig borta från trubbel. Första kvällen i sin nya omgivning så ger sig Kevin ut och hamnar på en danstävling där han råkar bjuda upp flickvännen till Jeff, den lokala tuffingen med svart bälte i karate. Inom kort har han fått spö men som tur är så är Billy en mästare i karate och tar sig an att träna Kevin så han kan ge igen på Jeff under den kommande karatetävlingen. Ett massivt träningsmontage (som utspels under endast en dag) utlovas.
90 min
Il ragazzo dal kimono d’oro/Karate Warrior (1987)
Blandning av Karate Kid 1 och 2. Anthony åker till Filipinerna för att träffa sin far. Väl där träffar han först en söt tjej och blir sedan spöad och lämnad som död av gangstern och karatemästaren Quino. Som tur är hittar en gammal munk honom och räddar hans liv för att sedan lära upp Anthony i asiatisk mystik och kampsport. Snart är Anthony redo att utmana Quino i den lokala karateturneringen. Blåa lysande karatehänder i bästa Hadoken attackstil utlovas.
85 min
Not Quite Animated
På vårat andra giallotema fick vi åter bekräftat att de äldre gialli oftast är bättre. Kvällen inleddes med Obsession: A Taste for Fear som är en sen 80-tals giallo, eller giallo och giallo, det tog minst halva filmen innan vi fick se första mordet och tiden innan dess gick mest ut på olika fotosessioner med lättklädda modeller, vilket isig inte behöver vara dåligt men man ser helst att de scenerna hålls ihop av nån slags intressant handling. Det som nästan räddar filmen är de fantastiska sci-fi inslagen som laserpistolerna och de ”moderna” bilarna. Till andra filmen däremot så gick vi tillbaks till gammal hederlig giallo med The Iguana with the Tongue of Fire av veteranen Riccardo Freda. Filmen börjar i klassisk stil med ett mord och här har man inte sparat på krutet utan satsar på ett rejält övermord i bästa italienska standard. Efter det så får vi följa en mordutredning i typisk giallostil där man har svårt att gissa mördaren och hans motiv ända till slutet. En riktigt bra film helt enkelt.
Över till veckans filmer. Vårt första temaförsök i den animerade världen blir filmer av regissören Ralph Bakshi och på så sätt en mjukstart då han gjort sig känd genom att ofta blanda friskt mellan vanlig spelfilm och animerat i en och samma film. Många av filmerna blev väldigt omtalade då han inte är rädd att tänja på gränserna till vad som anses vara politiskt korrekt utan utmanade ofta tittarens känslighet i frågor som sex, våld och rasism. Hans troligtvis mest kända film är den tidiga filmatiseringen av Sagan om ringen men vi har istället valt följande tre filmer att välja på där två av dem ska ses:
Wizards/Krigets trollkarlar (1977)
Människorasen är utplånad och de enda rester som finns kvar av dem är fruktansvärt muterade i denna postapokalyptiska framtid. De folkslag som ersatt oss är istället de gamla sagoraserna som alver, älvor och dvärgar. Här föds två tvillingpojkar av älvdrottningen, den ena normal och den andra svårt muterad. Båda visar sig vara mäktiga trollkarlar men snart märker man att den muterade har ett svart hjärta och en ohälsosamt intresse för gamla journalfilmer om Hitler och förvisas därför från riket. Det är starten på vad som kommer att bli det nya stora kriget, kriget som avgör planetens öde en gång för alla. Om man lyssnar noga så kan man höra Mark Hamill bland röstskådespelarna så Star Wars var inte den enda storfilm han var med i detta år.
80 min
Coonskin/Rabbit: The Killer (1975)
Tecknad satirisk blaxploitation med bla Barry White i rollistan. Likt många andra av Bakshis filmer blandar han här friskt mellan animerade och filmade sekvenser, gärna i en och samma scen. Filmen gör satir över dåtidens (och till viss del dagens) rasstereotyper och hur de porträtterades i media.
Vi får följa hur några intagna planerar att rymma från fängelset och om de berättelser som en av dem berättar åt de andra intagna då tid finns. Historierna handlar om en kanin, en björn och en räv som flyttar till Harlem och hur stadsdelen, med italienska maffian och rasistiska poliser, sedan påverkar dem.
100min
Heavy Traffic (1973)
Vi får följa Michael Corleone, en ung misslyckad tecknare och hans vardag i en smutsig, sexistisk, våldsam och rasistisk värld. Han lever fortfarande hemma hos sina föräldrar, den italienske mafioson till pappa och den överbeskyddande judiska mamman. Den unge Michael hämtar inspiration till sina teckningar och filmidéer från sin omgivning och tillslut får han chansen att promota en filmidé han har om en framtida postapokalyptisk värld full med mutanter. Det är ofta diskuterat om exakt hur mycket i denna filmen som är byggt från Bakshis eget liv och hans egna upplevelser
77 min
Giallo
Koreanska jättemonster, ena är de små och otäckt gulliga eller så dansar de vilt efter druckit sig fulla på olja. Oavsett vilket så är de riktigt sevärda. Yongary, Monster from the Deep var den sydkoreanska filmen och var den mer traditionella Godzillaliknande varianten. Egentligen var största felet med filmen just det, den var lite väl lik sina japanska förlagor och på så sätt stod den inte ut så mycket från dem. Ja, förutom oljedansen. Pulgasari å andra sidan utspelade sig under nån slags medeltid där bönder var goda och kungar var elaka förtryckande härskare. Visserligen tog det lite lång tid innan vårt monster här växt till sig men när den gjort det började det hända saker. Det tillsammans med den fascinerande historien bakom den nordkoreanska filmen gör att det nog lutar som de vann igen.
Men nu över till nått helt annat, denna vecka beger vi oss till Italien för att åter stifta bekantskap med deras blodiga detektivhistorier, det är italienskt giallotema som är på tapeten. Det är andra gången vi har temat och vi lär ha det fler gånger framöver. Mest troligtvis kommer vi se följande två filmer även om det kommer tas med nån reserv ifall det skulle behövas.
L’iguana dalla lingua di fuoco/The Iguana with the Tongue of Fire (1971)
Denna giallo är gjord av Riccardo Freda som ibland nämns som lite av en läromästare till självaste Mario Bava. Vad som senare visar sig vara uppstarten till en blodig mordvåg är när en kvinna hittas mördad i en diplomats bagagelucka. Mördaren har först hällt syra i ansiktet på den stackars kvinnan för att därefter skärt halsen av henne med rakkniv.
92 min
Un sapore di paura/Obsession: A Taste for Fear (1988)
Nått så ovanligt som en giallo som utspelar sig i en nära framtid. En mörare börjar döda personer involverade i Roms mjukporrbransch. Snart häktas en person men de inblandades egna utredning får dem att misstänka att polisen har fångat fel person.
89 min
