Paracinema

På vårat andra giallotema fick vi åter bekräftat att de äldre gialli oftast är bättre. Kvällen inleddes med Obsession: A Taste for Fear som är en sen 80-tals giallo, eller giallo och giallo, det tog minst halva filmen innan vi fick se första mordet och tiden innan dess gick mest ut på olika fotosessioner med lättklädda modeller, vilket isig inte behöver vara dåligt men man ser helst att de scenerna hålls ihop av nån slags intressant handling. Det som nästan räddar filmen är de fantastiska sci-fi inslagen som laserpistolerna och de ”moderna” bilarna. Till andra filmen däremot så gick vi tillbaks till gammal hederlig giallo med The Iguana with the Tongue of Fire av veteranen Riccardo Freda. Filmen börjar i klassisk stil med ett mord och här har man inte sparat på krutet utan satsar på ett rejält övermord i bästa italienska standard. Efter det så får vi följa en mordutredning i typisk giallostil där man har svårt att gissa mördaren och hans motiv ända till slutet. En riktigt bra film helt enkelt.

Över till veckans filmer. Vårt första temaförsök i den animerade världen blir filmer av regissören Ralph Bakshi och på så sätt en mjukstart då han gjort sig känd genom att ofta blanda friskt mellan vanlig spelfilm och animerat i en och samma film. Många av filmerna blev väldigt omtalade då han inte är rädd att tänja på gränserna till vad som anses vara politiskt korrekt utan utmanade ofta tittarens känslighet i frågor som sex, våld och rasism. Hans troligtvis mest kända film är den tidiga filmatiseringen av Sagan om ringen men vi har istället valt följande tre filmer att välja på där två av dem ska ses:

Wizards/Krigets trollkarlar (1977)
Människorasen är utplånad och de enda rester som finns kvar av dem är fruktansvärt muterade i denna postapokalyptiska framtid. De folkslag som ersatt oss är istället de gamla sagoraserna som alver, älvor och dvärgar. Här föds två tvillingpojkar av älvdrottningen, den ena normal och den andra svårt muterad. Båda visar sig vara mäktiga trollkarlar men snart märker man att den muterade har ett svart hjärta och en ohälsosamt intresse för gamla journalfilmer om Hitler och förvisas därför från riket. Det är starten på vad som kommer att bli det nya stora kriget, kriget som avgör planetens öde en gång för alla. Om man lyssnar noga så kan man höra Mark Hamill bland röstskådespelarna så Star Wars var inte den enda storfilm han var med i detta år.
80 min

Coonskin/Rabbit: The Killer (1975)
Tecknad satirisk blaxploitation med bla Barry White i rollistan. Likt många andra av Bakshis filmer blandar han här friskt mellan animerade och filmade sekvenser, gärna i en och samma scen. Filmen gör satir över dåtidens (och till viss del dagens) rasstereotyper och hur de porträtterades i media.
Vi får följa hur några intagna planerar att rymma från fängelset och om de berättelser som en av dem berättar åt de andra intagna då tid finns. Historierna handlar om en kanin, en björn och en räv som flyttar till Harlem och hur stadsdelen, med italienska maffian och rasistiska poliser, sedan påverkar dem.
100min

Heavy Traffic (1973)
Vi får följa Michael Corleone, en ung misslyckad tecknare och hans vardag i en smutsig, sexistisk, våldsam och rasistisk värld. Han lever fortfarande hemma hos sina föräldrar, den italienske mafioson till pappa och den överbeskyddande judiska mamman. Den unge Michael hämtar inspiration till sina teckningar och filmidéer från sin omgivning och tillslut får han chansen att promota en filmidé han har om en framtida postapokalyptisk värld full med mutanter. Det är ofta diskuterat om exakt hur mycket i denna filmen som är byggt från Bakshis eget liv och hans egna upplevelser
77 min

Koreanska jättemonster, ena är de små och otäckt gulliga eller så dansar de vilt efter druckit sig fulla på olja. Oavsett vilket så är de riktigt sevärda. Yongary, Monster from the Deep var den sydkoreanska filmen och var den mer traditionella Godzillaliknande varianten.  Egentligen var största felet med filmen just det, den var lite väl lik sina japanska förlagor och på så sätt stod den inte ut så mycket från dem. Ja, förutom oljedansen. Pulgasari å andra sidan utspelade sig under nån slags medeltid där bönder var goda och kungar var elaka förtryckande härskare. Visserligen tog det lite lång tid innan vårt monster här växt till sig men när den gjort det började det hända saker. Det tillsammans med den fascinerande historien bakom den nordkoreanska filmen gör att det nog lutar som de vann igen.

Men nu över till nått helt annat, denna vecka beger vi oss till Italien för att åter stifta bekantskap med deras blodiga detektivhistorier, det  är italienskt giallotema som är på tapeten. Det är andra gången vi har temat och vi lär ha det fler gånger framöver. Mest troligtvis kommer vi se följande två filmer även om det kommer tas med nån reserv ifall det skulle behövas.

L’iguana dalla lingua di fuoco/The Iguana with the Tongue of Fire (1971)
Denna giallo är gjord av Riccardo Freda som ibland nämns som lite av en läromästare till självaste Mario Bava. Vad som senare visar sig vara uppstarten till en blodig mordvåg är när en kvinna hittas mördad i en diplomats bagagelucka. Mördaren har först hällt syra i ansiktet på den stackars kvinnan för att därefter skärt halsen av henne med rakkniv.
92 min

Un sapore di paura/Obsession: A Taste for Fear (1988)
Nått så ovanligt som en giallo som utspelar sig i en nära framtid. En mörare börjar döda personer involverade i Roms mjukporrbransch. Snart häktas en person men de inblandades egna utredning får dem att misstänka att polisen har fångat fel person.
89 min

Hade vi vetat att pakistansk film var så här grym hade vi sett fler vid det här laget. Förra veckans Lollywoodtema visade sig mycket bra, båda filmerna var riktigt sevärda även om de var ganska olika. Första filmen Zinda Laash följde förvånansvärt mycket Bram Stokers bok och de utmanande dans och sång numret kändes faktiskt inte alls som bortslösad tid här. Sedan är alla filmer där man ser Dracula i en biljakt automatiskt bra filmer. Zibahkhana å sin sida var en klassisk backwood slasher men ändå inte, här kastade man in  först lite bio-zombies och sedan dök en ny lysande skräckikon fram i och med den burkabärande Baby. Filmen plocka från sina amerikanska föregångare men gjorde helt klart det hela till sin egen stil.

Denna vecka ska vi ha uppföljaren till vårat nord och syd tema med var sin film från Nord- och Sydkorea. Den här gången har vi valt var sin jättemonsterfilm från dessa länder, förra gången vandrade Nordkorea hem med vinsten så dyk upp på onsdag och bestäm vilket av de två länderna som gjorde bäst ifrån sig, vi lovar att Nordkorea verkligen har gjort allt för att även segra denna gången.

Taekoesu Yonggary/Yongary, Monster from the Deep (1967)
Efter lite atomsprängningar råkar man väcka upp en jättelik monsterödla som skulle kunna extraknäcka helger på valfritt Las Vegas kasino som en Godzilla imitatör, istället för det ger den sig ut mot Seoul för att skapa förstörelse och dansa. Eländet slutar dock inte där utan som den värsta amerikanska mardrömen så visar det sig att Yongary dessutom är en riktig bensinslukare och snart har han fått väderkorn på Sydkoreas oljeraffinaderier.
79 min

Pulgasari (1985)
Här är historien bakom filmen om inte intressantare och mer skruvad än filmen så i alla fall minst lika bisarr. Året är 1978 och den Nordkoreanska diktarorns son Kim Jong-il tycker att landets filmbransch inte alls motsvarar vad som förväntas av hans strålande hemland utan gapar tomt och fattigt på talang och filmer. Men Kim Jong-il är inte den som ger sig utan han gör vad vilken filmälskande framtida diktator som helst hade gjort, han skickar sina män till Hong Kong för att kidnappa minst en stycken sydkoreansk regissör för att tvinga honom till att göra film för landet, filmer som kan väcka avund utomlands för Nordkorea. Denna film blev frukten av detta viktiga uppdrag.
Nordkoreansk fantasypropaganda om en smed som vägrar göra vapen för den elaka kungen som försöker kväsa ett bondeuppror. Som straff fängslas smeden men han skapar där en liten docka i bästa golem-stil. Snart börjar dockan få smak för metall och börjar växa. Helt klart en av Nordkoreas bästa gummimonsterfilmer.
95 min

Det blev fågel och fisk eller rättare sagt getingkvinna och fiskmän på förra veckans tema. Kvällen började med Humanoids from the Deep, som visade sig bli en mycket uppskattad film. När ett barn och en hund är bland de första att bli uppätna vet man att filmen inte backar i första taget. Filmen överglänste som vanligt remaken som vi sett tidigare. The Wasp Woman å andra sidan var lite av en besvikelse då det långsamma tempot aldrig riktigt lyckades fånga oss men visst var det ett tjusigt monster vi fick se om än i allt för få scener.

Över till denna vecka, pakistan-temat är äntligen här, nu på onsdag kommer vi se två olika pakistanska skräckfilmer. En är modern och en lite äldre klassiker och eventuellt kommer vi ha en tredje film på avbytarbänken om vi skulle bli besvikna av nån av de två huvudfilmerna.

Zinda Laash/The Living Corpse/Dracula in Pakistan (1967)
Pakistans tolkning av Bram Stokers berättelse om Dracula, här har man även friskt inspirerats från Brittiska Hammers Dracula film, Horror of Dracula med bl.a. Christopher Lee samt Peter Cushing i rollerna. Exempelvis har man i vissa scener valt att ta musiken direkt från Hammers film. Dock är det inte fråga om en ren efterapning då man gjort berättelsen mer tempofylld och spännande genom att införa ett par sång och dansnummer. Denna film har även ett par knutpunkter med den andra filmen vi ska se, skådisen som spelar Dracula här är även med i den samt att i den andra filmen så sitter de och tittar på just den här filmen i en scen.
103 min

Zibahkhana/Hell’s Ground (2007)
Vinnare av Best Gore-priset på Fantastic Fest filmfestival i Austin 2007. Fem ungdomar ger sig ut utan föräldrarnas tillåtelse mot en musikfestival men efter att ha hamnat på en sidoväg så blir de överfallna av zombies och längre fram längs vägen väntar den pakistanska motsvarigheten till Texas Chainsaw Massacres Leatherface, här såklart istället iklädd en burka.
77 min