Koreanska jättemonster, ena är de små och otäckt gulliga eller så dansar de vilt efter druckit sig fulla på olja. Oavsett vilket så är de riktigt sevärda. Yongary, Monster from the Deep var den sydkoreanska filmen och var den mer traditionella Godzillaliknande varianten. Egentligen var största felet med filmen just det, den var lite väl lik sina japanska förlagor och på så sätt stod den inte ut så mycket från dem. Ja, förutom oljedansen. Pulgasari å andra sidan utspelade sig under nån slags medeltid där bönder var goda och kungar var elaka förtryckande härskare. Visserligen tog det lite lång tid innan vårt monster här växt till sig men när den gjort det började det hända saker. Det tillsammans med den fascinerande historien bakom den nordkoreanska filmen gör att det nog lutar som de vann igen.
Men nu över till nått helt annat, denna vecka beger vi oss till Italien för att åter stifta bekantskap med deras blodiga detektivhistorier, det är italienskt giallotema som är på tapeten. Det är andra gången vi har temat och vi lär ha det fler gånger framöver. Mest troligtvis kommer vi se följande två filmer även om det kommer tas med nån reserv ifall det skulle behövas.
L’iguana dalla lingua di fuoco/The Iguana with the Tongue of Fire (1971)
Denna giallo är gjord av Riccardo Freda som ibland nämns som lite av en läromästare till självaste Mario Bava. Vad som senare visar sig vara uppstarten till en blodig mordvåg är när en kvinna hittas mördad i en diplomats bagagelucka. Mördaren har först hällt syra i ansiktet på den stackars kvinnan för att därefter skärt halsen av henne med rakkniv.
92 min
Un sapore di paura/Obsession: A Taste for Fear (1988) Nått så ovanligt som en giallo som utspelar sig i en nära framtid. En mörare börjar döda personer involverade i Roms mjukporrbransch. Snart häktas en person men de inblandades egna utredning får dem att misstänka att polisen har fångat fel person.
89 min
Det blev fågel och fisk eller rättare sagt getingkvinna och fiskmän på förra veckans tema. Kvällen började med Humanoids from the Deep, som visade sig bli en mycket uppskattad film. När ett barn och en hund är bland de första att bli uppätna vet man att filmen inte backar i första taget. Filmen överglänste som vanligt remaken som vi sett tidigare. The Wasp Woman å andra sidan var lite av en besvikelse då det långsamma tempot aldrig riktigt lyckades fånga oss men visst var det ett tjusigt monster vi fick se om än i allt för få scener.
Över till denna vecka, pakistan-temat är äntligen här, nu på onsdag kommer vi se två olika pakistanska skräckfilmer. En är modern och en lite äldre klassiker och eventuellt kommer vi ha en tredje film på avbytarbänken om vi skulle bli besvikna av nån av de två huvudfilmerna.
Zinda Laash/The Living Corpse/Dracula in Pakistan (1967)
Pakistans tolkning av Bram Stokers berättelse om Dracula, här har man även friskt inspirerats från Brittiska Hammers Dracula film, Horror of Dracula med bl.a. Christopher Lee samt Peter Cushing i rollerna. Exempelvis har man i vissa scener valt att ta musiken direkt från Hammers film. Dock är det inte fråga om en ren efterapning då man gjort berättelsen mer tempofylld och spännande genom att införa ett par sång och dansnummer. Denna film har även ett par knutpunkter med den andra filmen vi ska se, skådisen som spelar Dracula här är även med i den samt att i den andra filmen så sitter de och tittar på just den här filmen i en scen.
103 min
Zibahkhana/Hell’s Ground (2007) Vinnare av Best Gore-priset på Fantastic Fest filmfestival i Austin 2007. Fem ungdomar ger sig ut utan föräldrarnas tillåtelse mot en musikfestival men efter att ha hamnat på en sidoväg så blir de överfallna av zombies och längre fram längs vägen väntar den pakistanska motsvarigheten till Texas Chainsaw Massacres Leatherface, här såklart istället iklädd en burka.
77 min
Steven Spielberg är knappast den första regissören som man skulle koppla till de filmer Paracinema brukar se men det var ändå både intressant och oväntat passande att se två av hans tidigare tv-filmer. Something Evil visade helt klart vägen inför poltergeist och det är synd att han så sällan vågar göra skräck. LA 2017 däremot var ett tydligt politiskt inlägg förklädd till science fiction och vi kommer aldrig att glömma de grymt svängiga pensionärshippie bandet.
Veckans tema blir en uppföljning av ett gammalt tema vi redan haft för tre år sedan. Ett djurtema med ett landdjur, ett till havs och ett flygande. Då såg vi The Swarm, Jättehajen – vindsurfarnas skräck samt Them!. Nu så vrider vi det naturligtvis ett varv till precis som man ska göra i uppföljare, här är det människor som istället muterar till olika djur.
Dock så kommer vi mest troligtvis bara se två av filmerna så dyk upp och välj vilka av dessa det blir:
The Wasp Woman (1959)
Film av Roger Corman där Janice driver ett en gång i tiden framgångsrikt företag som sysslar med skönhetsprodukter men som på senare tid har börjat tappa marknadsandelar. I sitt sökande efter den nya storsäljaren kommer hon i kontakt med en forskare som lovar att han kan fixa ihop en ansiktskräm av geting enzymer som bokstavligen gör en yngre, tyvärr glömde han nämna bi-verkningarna.
73 min
Humanoids from the Deep/Monster (1980) “From the Ocean Depths They Strike … To Terrorize … To Mate … And To Kill!”
Även här har Roger Corman ett finger med i spelet, dock som producent istället för regissör. Ett vetenskapligt expriment går fel och snart får invånarna i en liten by i Alaska kämpa för livet då de invaderas av fiskmän som har kommit för att döda männen och våldta kvinnorna. Vi har tidigare sett remaken från 96 men denna gång är det originalet som gäller.
80 min
Sssssss/SSSSnake/Kungskobran (1973)
När en galen doktor som specialiserat sig i reptiler och som samtidigt heter Dr. Stoner söker en ny assistent ska man intyga sig att det nog inte är så tokigt att fortsätta steka hamburgare på Max istället, man slipper i alla fall bli ett testobjekt för doktorns planer att ta nästa steg i den mänskliga utvecklingen.
99 min
ET-temat var precis som vi förväntade oss, fullt av galenskap och handgester. Veckans filmtema återknyter på ett smart sätt till förra temat och är chockande nog Steven Spielberg men vi kommer inte att se Indiana Jones och Schindler’s List utan hade tänkt se två okända tidiga filmer av honom istället.
Dessa kommer mest troligt att bli:
Something Evil (1972)
TV-film där en familj flyttar in i en gammal bondgård men här huserar inte massa kor och grisar utan djävulen själv. Något av en försmak inför Tobe Hoopers Poltergeist som Spielbergs nått år senare skrev och producerade.
73 min
The Name of the Game – LA 2017 (1971)
The Name of the Game var en tv-serie med långfilmslånga självständiga avsnitt. Serien hölls ihop genom att avsnitten handlade om en av tre karaktärer olika karaktärer. Detta avsnitt från tredje och sista säsongen har Glenn Howard i fokus, en charmig mångmiljonär med egna företag. Hans avsnitt var oftast de som stack ut mest, så även i det här fallet som är seriens enda Sci-fi avsnitt. Efter en bilolycka vaknar Glenn upp i ett postapokalyptiskt LA år 2017, atmosfären är giftig och de få överlevande människorna styrs av en diktatorisk stat. Filmad på 12 dagar av en ung Spielberg.
74 min
Förra veckan hade vi Atlantistema och vi valde att se Warlords of Atlantis samt Conqueror of Atlantis. Första filmen gav oss överraskande nog lite Lovecraftvibbar vilket var riktigt kul och med alla gummimonster så blev det en trevlig historia att se. Andra filmen var en habil maciste/hercules film med vissa kul inslag men tyvärr håll den på lite för länge och borde knutit ihop historian 20min tidigare.
Nu på onsdag så kommer vi ha sista mötet för säsongen för att sedan starta om med nya tag 4 eller 11e januari. Som traditionen bestämt kommer vi ha julfilmer till veckan så dyk upp och bestäm vilka två. Förutom det så är en musik tävling med hemliga vinster utlovad. Medan du väntar kan du kolla följande skakande julfilm som visar att julgranen också har känslor.
B-Robo Kabutack Christmas War (1997)
Ursprungligen en japansk serie men här ger de oss en julfilm istället. Doctor Torahiko Koenj har hittat spår som tyder på att det ska finnas 13 artefakter nedgrävda någonstans på våran jord som tillsammans kan uppfylla ägarens önskningar. Som den smarta karl han är så uppfinner han robotar som ska fixa fram dessa saker men nått går fel och robotarna sköter sig inte så han får uppfinna nya robotar för att ta hand om de gamla.
?? min
El Día de la bestia/Day of the Beast (1995)
Spansk skräck-action-komedi om en stackars präst som upptäcker att antikrist kommer födas detta år på julafton i spanien. Men han är inte den som ger sig så han kontaktar en hårdrockare och en av medierna från spaniens motsvarighet till “Det okända” och tillsammans ger de sig ut för att ta död på ett spädbarn.
100 min
Películas para no dormir: Cuento de navidad/Films to Keep You Awake: The Christmas Tale (2005)
Ett par pojkar hittar en kvinna i jultomte kostym i en grop i denna spanska film. Efter att de fått veta att hon är en efterlyst brottsling som ska ha precis gjort ett storrån så beslutar sig pojkarna att fortsätta hålla henne fången samtidigt försöka få henne att ge pengarna till dem. Men är det nu en så bra idé kan man som tittare tycka.
71 min
The Gingerdead Man (2005) Gary Busey är en rånare och skurk och efter att ha hamnat i elektriska stolen så ser han ingen annan utväg att komma tillbaka som pepparkaksgubbe och hämnas på de överlevande, fullt logiskt alltså.
70 min
To All a Goodnight (1980)
Julslasher regisserad av ingen mindre än David Hess. Och ja såklart utspelar den sig på en flickskola.
90 min
Inte alls förvånande så blev det två lyckade filmer på postapokalypt-temat. Kvällen började med 2020 Texas Gladiators. En av Joe D’Amatos mer städade filmer som visade det idiotiska i att göra sköldar med gigantiska hål i. Förut det är det svårt att hitta nått att klaga på, hellst då filmen innehöll allt från nazister till indianer och även lyckades klämma in nån scen med lite WIP känsla.
Som andra film valde vi Wheels of Fire som precis som den första filmen hade en stark “wasteland” känsla. Denna film hade en mer tydlig hjälte och den enda som glänste mer i denna film var nog dvärgen. Förövrigt ser vi fram emot framtiden då det äntligen blivit coolt att bära svartmålade hockeyskydd även på sommaren.
Nu till veckan så kommer vi att äntligen beta av ett tema som vi haft på gång under flera års tid, Nazi zombies. Bara namnet i sig lovar en helkväll och för att försäkra oss om att det även blir det så tar vi med oss alla fyra av de klassiska nazi zombie-filmerna, varav två stycken kommer ses. Och även om vi inte kommer se norska Död snö så stödjer vi starkt fortsatt filmkonst i samma stil i norden.
Shock Waves (1977)
Inte bara ett startskott till genren utan även en utmärkt anledning till att se Peter Cushing och John Carradine samarbeta i en och samma film. Filmens handling kan man sammanfatta med att Nazi zombies vandrar upp från havet och anfaller några stackars människor som är strandsatta på en ö.
Le lac des morts vivants/Zombie Lake (1981)
Om förra filmen hade två stjärnor framför kameran så har den här två minst lika stora stjärnor bakom kameran. Med regi av Jean Rollin och manus av Jesus Franco så vet man att detta är en film man måste se och att man kommer bli förvånad ifall den helt saknar sleaze. En fransk by anfalls för andra gången av samma nazister som de redan en gång bekämpat och sedan dess begravt i en sjö.
L’abîme des morts vivants/Oasis of the Zombies (1981)
Här väljer Jesus Franco att regissera själv (om än under ett taget namn). När andra världskriget pågick som värst så transporterade ett kompani tyska soldater en guldskatt genom afrikas öknar, dock så föll de offer för de allierades kulor. Detta är berättelsen om hur man försöker finna skatten igen.
Night of the Zombies (1981)
En film som har sådan klass att den försöker rida på de enorma framgångarna av Bruno Matteis storslagna film Hell of the Living Dead. Här räcker det inte med att man tagit alternativtiteln till Brunos film utan den är även känd som Night of the Zombies II, alltså så säljer man sig även som en uppföljare ifall tittarna inte köper att man ser Brunos film. Som grädde på moset så har man slutligen snott filmaffischen till Brunos film, allt detta tyder på att detta måste vara bra skit. Handlingen kretsar kring utredningen av försvinnandet av några soldater som försvann under andra världskriget i de djupa skogarna i Tyskland. Ryktet bland lokalinvånarna talar om levande döda och så ska det visst funnits ett kemiskt laboratorium i närheten, inte för att det har med saken att göra…
Docktemat började starkt med Blood Dolls, en film som innehöll det mesta och fick oss att skratta igenkännande vid ett flertal tillfällen. Sedan fortsatte vi med Dolls som mycket riktigt hade en ganska stark sagokaraktär och kan placeras i samma skräckgenre som Gremlins, Critters eller Something Wicked This Way Comes. Skräckfilmer med familjefilmsinslag men även med en del starkare scener.
Med bara lite över en månad tills jul och den obligatoriska skinkan så tänkte vi att det denna vecka skulle passa bra med ett gris/vildsvinstema. Två filmer kommer som vanligt att ses och åtminstone dessa kommer att tas med:
Pig Hunt (2008)
John tar med sina storstadsvänner till sin bortgångna farbrors ranch för en kul jaktresa. Väl där får de höra talas om den lokala kändisen, det 1,5ton tunga vildsvinet Ripper och stöter snart även på allt från en jättelik cannabisodling till mordiska lantisar och en kult som dyrkar jättegrisen. Frågan är vad som ska ta död på dem först.
Razorback (1984)
Australiensisk hajenkopia med ett mordiskt vildsvin i huvudrollen. Ett jättevildsvin sliter med sig och dödar ett barn framför ögonen på barnets farfar. Naturligtvis tror ingen på mannens berättelse utan han häktas istället som misstänkt för mordet. Nästa person som försvinner är en amerikansk journalist som är i Australien för att rapportera om den grymma jakten på kängurur. Inom kort reser hennes man dit för att ta reda på vad som hänt henne och hamnar snart öga mot öga inte bara med de lokala lantisarna utan även med jättevildsvinet Razorback.
Chawu/Chawz (2009)
En svart skräck-komedi från Sydkorea. En stadspolis blir placerad i en bisarr och allmänt underlig småstad med sin familj och innan han kommit till ro så får han veta att byn terroriseras av ett 500kg stort människoätande vildsvin.
Minnestemat för David Hess såg vi en ny film och en gammal klassiker. Vilken som var bättre verkar det vara lite delade meningar om men att de var helt olika filmer håller nog de flesta med om.
Denna vecka har vi lagom till Halloween onda dockan-tema och har därför samlat fram de fyra mest lovande udda filmer i den genren.
Dolls (1987)
Skräckfylld sagoliknande film av Stuart Gordon. Två olika grupper av människor fastnar med sina bilar en stormig natt och tar tillflykt till en närbelägen herrgård. Den ägs av ett sött gammalt par som båda är dockmakare och innehåller även alla deras dockor.
Blood Dolls (1999)
Virgil är en galen miljardär som lever i sitt lyxhus tillsammans med sin lika galna clownsminkade hantlangare och sin dvärgbutler. Dessutom håller han ett kvinnligt rockband fängslade i källaren och gillar på sin fritid att skapa levande dockor som kan hämnas på dem som gjort honom illa. Detta är filmen om Virgil.
Papi Gudia (1996)
Indisk remake av Onda dockan inklusive dans- och sångnummer. Dessutom utlovas det att en av de minst skrämmande dockorna genom tiderna ska porträttera Chucky här.
Muñecos infernales/Devil Doll Men (1961)
Atmosfärisk svartvit skräckis från Mexico om fyra arkeologer som stjäl en mask från ett voodootempel och därför får en förbannelse över sig. Snart börjar de mördas den ene efter den andra av stumma barnstora dockor med tomma stela ansikten och jättenålar som vapen. Även en voodoozombie utlovas innan filmen är slut.
Förra veckans nord- och sydkoreatema skapade helt klart debatt. Båda länderna verkade så mysiga och rättfärdiga efter att ha sett en film från vardera landet och vi hade svårt att enas om vilket land som verka bättre även om Nordkorea helt klart framhävde sig ett strå vassare i sin film Order No. 027 (1986), vilken även var (oväntat) bra.
Nu i oktober har ännu en av skräckfilmsvärldens ikoner dött och därför hade vi tänkt hålla ett tema i hans ära. David Hess gjorde en filmkarriär av att spela riktigt vidriga skurkar men utöver det minns vi han som mannen som skrev bl.a. Speedy Gonzalez och Elvis Presleys All Shook Up. Filmerna vi tänkt se är:
The Last House on the Left (1972) Wes Cravens första film är en mörk och smutsig historia som satte standard för vad som kom att bli terrorgenren, även om Straw dogs (som vi sett för nått år sedan) kom före. Filmen är utöver det den som gjorde David Hess känd som ärkesvin och han har efter det fått i ett flertal filmer “repriserat” karaktären Krug. Men det är inte bara huvudskurken som David har bidragit till här utan han är även ansvarig för det stillsamma soundtracket som totalt bryter mot det man ser på skärmen. Tillsammans gör de att det är svårt att inte se denna filmen när man ska hedra David.
Två tjejer i tonåren som är på väg ut på fest hamnar i fel sällskap och när väl hans far kommer hem upptäcker de att det är för sent att gå därifrån. Det ända som lättar upp filmen är de inslag av buskis humor som förekommer här och där och de flesta tycker att det är väldigt felplacerat även om det finns dem som tycker att de ger kontrast till de mörkare scenerna och på så sätt gör den ännu otäckare.
Smash Cut (2009) David Hess sista film innan han dog även fast han är med eller i alla fall var tilltänkt att vara med i några som håller på produceras just nu.
Här spelar han en misslyckad skräckfilmsregissör som är less på all kritik han får och upptäcker av en slump att han hittat sin grej när han får tag i riktiga kroppsdelar till sina filmer. De som är snälla och vill se ett budskap i filmen hävdar att det är en satirisk spark i baken på hur filmindustrin är idag och svårigheterna att slå igenom.
Jonathan degli orsi/Jonathan of the bears (1995)
En väldigt sen spagettiwestern gjord av ingen mindre än Enzo G. Castellari. Franco Nero spelar här en man som när han var barn fick sina båda föräldrar mördade bara för att sedan bli vän med en björn och fostras av indianer. Som vuxen ger han sig ut i världen för att söka sina föräldrars mördare och stöter även på David Hess.
Tyvärr fick vi tekniska problem under förra veckan och har därför sista 25min av Life Bullet fortfarande osett, något som vi tänkte hinna fixa till under denna veckans möte innan veckans tema börjar. Det vi han se var dock lovande, helt klart snudd på en Nigeriansk Scarface. Bollywoodfilmen Shikari hade inte riktigt samma tempo men det skulle ju ha varit “Idiotic“, fast ett dussin danser senare in i filmen tog det sig och en av de tjusigaste King Kong varianterna jag sett rev ner trähydda efter trähydda i sin fruktansvärda framfart.
Bondgårds/ladugårdstema gäller i veckan och vi har samlat några filmer som passar. Mest troligtvis kommer vi se de två första filmerna men beroende på bur vilda protester det blir kanske vi ser nån av de andra istället. Nightmare Circus/Barn of the Naked Dead (1974)
En galning kidnappar de kvinnor han möter och kedjar fast dem i sin ladugård där han lär upp dem olika cirkustrick. Dessutom har han sin far inlåst i ett skjul eftersom pappan blivit lätt mutantskadad efter att ha bott hela sitt liv bredvid en testplats för atombomber.
Frenchman’s Farm (1987)
80-tals frisyrer lovas i denna Australiensiska skräckis. En kvinna får motorproblem och ger sig ut för att hitta hjälp bara för att bli vittne till ett mord, ett mord som hände 40år tidigare och nu är mördaren efter henne.
Invasion of the Blood Farmers (1972)
En bit norr om New York får man problem med att ett gäng bönder och tillika druider börjar med hjälp av trädgårdspumpar tömma byns invånare på blod i syfte att väcka upp sin drottning.
Dessutom som bonusfilm kommer jag ta med Barn of the Blood Llama som kan väljas att ses ifall folk verkligen vill det men det kommer ge psykiska men för alla närvarande för precis så dålig lovas det att den är.
L’iguana dalla lingua di fuoco/The Iguana with the Tongue of Fire (1971)
Un sapore di paura/Obsession: A Taste for Fear (1988) 
Razorback (1984)
